Det är mycket jag vill ska hända. Det är mycket jag vill ha. Det är många saker jag är glad över har hänt och det är många saker jag är glad över att jag har. Jag har på senare tid uppskattat de små sakerna i livet och jag har lärt mig att det är dessa saker man bör uppskatta som mest. Antalet dagar som är kvar till studenten räknas fortfarande ner och det är inte långt tid kvar nu. Om 25 dagar befinner vi oss på Värmdö gymnasiums slutskiva och jag hoppas ni gör detsamma.

Det finns egentligen ingenting som kan få tiden att gå fortare men jag vet inte riktigt om det är det jag vill att den ska. Frågan är om det är nu jag ska se till att ta vara på den korta tid vi har kvar som klass. Det kanske är nu jag ska njuta av det jag har. Det kanske är nu jag ska njuta av att inte vara riktigt vuxen än. Eller så ska jag helt enkelt bara uppskatta att jag går mot vuxnare tider. Fan. Om 6 månader fyller jag 20. Då jävlar är jag inte tonåring längre.

Jag vill lägga mig i en skog och bara låta tiden fara förbi. Hur poetiskt känns inte det? Nä men ärligt talat. Hade varit riktigt skönt. Istället blir det skola. Jag har tyvärr ett liv att ta tag i. Det är mindre än en månad kvar till studenten nu och imorgon har jag och min klass studentskivan vi väntat på alltför länge nu.

Pappa och bonusmamman är på väg hem från New York. Eller, de åker idag. Skulle kunna göra i princip vad som helst för att åka dit. Om jag bara hade pengar. Då hade jag inte tvekat en sekund.

Imorgon ska jag till nya jobbet för en introduktion och jag är ruskigt nervös över vad som står på planeringen under de tre timmarna som jag ska spendera där på förmiddagen men hoppas ni håller tummarna! För ett flertal veckor sedan lovade jag mig själv att jag skulle köpa en 'Situation Stockholm' av en uteliggare för min första lön om jag fick det här jobbet så det ser jag fram emot. Att göra en god gärning som faktiskt gör delvis skillnad.

Förvirringsperioden håller i sig. Jag oroar mig. Jag bryr mig för mycket. Jag tänker för mycket. Mestadels oroar jag mig. Jag har gjort misstag men har på senare tider gjort mitt bästa för att mina nära ska må bra. Jag hoppas inte att jag har misslyckats den här gången. Det skulle bara resultera i smärta och sorg. Till alla er, mina vänner, ni förtjänar det bästa i världen.

Fuldagar är fan bland det värsta som finns. Jag har provat allt som jag hittat i min garderob men inte fan passar ett plagg till någonting. Det är då man helst av allt bara tar på sig en potatissäck och går till skolan för det skulle kännas likadant som att gå i kläder. Istället väljer jag det fulaste jag hittar längst in i garderoben och hoppas på det bästa. Vad kan gå fel? Jävligt mycket.

Jag vill sätta mig på ett plan vars destination är okänd. Jag vill springa iväg rakt in i skogen utan att riktigt veta vart jag kommer hamna. Jag vill klättra upp för ett berg och bara sitta där och försvinna från verkligheten. Det är fem veckor kvar tills jag får min frihet. Om fem veckor kan jag göra vad fan jag vill. Om fem veckor har jag hela livet framför mig och jag behöver inte tänka på plugg på ett bra tag. Jag behöver inte tänka alls, om det är vad jag behagar att göra.

Jag känner mig vilsen i mig själv just nu. Vilsen i mig själv och bland andra. Jag hoppas på att det försvinner snart.

Förvirringsperioden har uppstått och jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen eller hur jag ska göra för att förstå. Jag hatar människor som tänker för mycket. Som spekulerar och funderar. Säkerligen för att jag är precis så själv. Jag tänker för mycket. Jag spekulerar och funderar. Det hela resulterar bara i konstant magont som vägrar ge sig.

Har hamnat i en stressfull period av plugg och förberedande för jobb och taggande inför studenten. Det händer så mycket på en och samma gång att jag inte har tid att lägga energi på allt och får problem med att lägga energin på rätt saker. Idag bestämde jag mig för att ta en ledig dag. Med ledig dag menar jag inte att ta det lugnt och ta tid för mig själv utan den här damen har pluggat samhälle C sedan klockan 9 imorse och är nu inne på sin första långa paus. Det är så att vi har mycket att göra i skolan, tyvärr, och när man måste fördjupa sig i ett ämne är det inte att leka med.

Om mindre än två veckor har vi vår studentskiva framför oss och med vår klass verkar inte allting lösa sig som det ska då många är väldigt dåliga gällande det här med att ta ansvar. Nu ska jag ta tag i mer plugg. Ciao!

Igår var en valborgsmässoafton precis i min smak. Jag och mina kära vänner satt hemma hos en av oss. Vi grillade, vi pratade, vi åt, vi skrattade, vi umgicks på bästa möjliga vis och jag kunde inte slita bort leendet från läpparna när jag stapplade hem sent i den första majnatten för året. Jag har världens sämsta kamera på mobilen så några bildbevis får ni inte men min nästa investering blir en digitalkamera. En liten, bra en, som jag orkar bära med mig och som tar riktigt bra, skärpta bilder.

Det är en månad kvar i skolan. En månads slit och sedan kan vi bara pusta ut. Fyra veckor. 28 dagar. Det börjar dra ihop sig men det är inte långt kvar tills vi bara kan strunta i alltsamma och vara glada över att vi faktiskt har klarat det här. Fan vad jag är stolt över oss.

Idag jobbade jag mitt sista pass på McDonalds och känslorna är blandade. Känner mest lättnad över att jag aldrig mer behöver stå där. Ska egentligen inte säga "aldrig", men kan inte låta bli. Det känns skönt att avsluta det här. Snart avslutar jag gymnasie-delen i livet och jag tar ytterliggare ett steg mot vuxenlivet. Känns så töntigt att säga det, men det är sant. Jag har som det ser ut nu två jobb. Vågar inte säga mer då jag inte riktigt vet vad som gäller.

Har promenerat i två timmar med en av mina allra mysigaste vänner ikväll. Imorgon är det Valborg och det ska firas på ett lite annorlunda sätt - nyktert. De senaste åren har varit suddiga men samtidigt väldigt roliga minnen som jag nu kan bära med mig men imorgon blir det en helt annan femma. Nu - sovdags.

Idag skrek vi. Vi skrattade. Vi hoppade. Vi skuttade. Vi sjöng sånger vi inte kan texter till och vi skämde ut oss totalt i stan. Den här dagen har varit riktigt bra och det har jag mina underbara klasskamrater att tacka för!

Igår struntade jag i träningen och spenderade hela eftermiddagen och halva kvällen med gamla, goa vänner. Jag spenderade den med vänner jag inte spenderat tid med sedan i vintras och det var verkligen längesedan jag verkligen uppskattade att umgås. Vi hängde, vi öppnade upp oss för varandra, vi tog det lugnt, vi hade det bra. Jag har saknat mina gamla vänner. Jag behöver mina gamla vänner. Jag behöver prata minnen. Jag behöver längta tillbaks till någonting. Jag behöver er och ni vet bannemig vilka ni är.

Jag har varit väldigt frånvarande från den här bloggen men har inte haft någonting vettigt att skriva. Det är oftast så att jag aldrig har något vettigt att skriva men ändå gör jag det. Fick en kick till att skriva här så here we go.

Mitt liv går på som det ska. Det är knappt sju veckor kvar tills jag slänger på mig min vita klänning, mina klackar jag inte äger än och min studentmössa och tjuter av glädje. Snart tar jag studenten. Tills dess är det mycket att göra i skolan och egentligen har jag verkligen ingen lust alls till att göra någonting som kräver energi. Min dröm är väl att sjukanmäla mig från skolan fram till den 12e juni. I familjen har vi börjat planera min och min systers studentmottagning och jag längtar så det gör ont. Är det möjligt? Igår snackades det om att studenten är överskattad. Jag vet ju ingenting om den, är det sant?

På fredag ska jag på spelning med en ny bekantskap och på söndag jobbar jag mitt sista pass på McDonalds. Ska höra från en förhoppningsvis ny arbetsgivare i slutet av den här veckan. Jag har bett alla jag känner att hålla tummarna och jag ber nu er. Håll tummarna, be för mig, gör vad ni vill, så länge ni är på min sida.

Jag har ikväll insett varför jag inte kollar på hockey lika ofta som jag brukade tidigare. Kollar jag på hockey kommer jag in i spelet och det resulterar bara i svordomar, skrik och irritation. Det är väl så man ska vara när man kollar på hockey? Just nu är jag mer än arg på domarna som dömer som idioter, men det händer väl alltid. Längtar som fasiken tills hockey VM sätter igång då jag och Andrea ska på en match. Eller två. Eller tre.

Vad som är bra med hockey och sämst med fotboll? Spelarna i fotboll filmar som retarderade mesar och hockeyspelare är brutalare än brutalast. Puss på er

För att vara lite duktig och uppdatera er lite gör jag det. Igår kväll kom jag hem från de underbara göteborgarna i hålan Hyssna och har haft det bäst i världen från torsdag till måndag. Separationsångesten har dock inte försvunnit än och det kommer nog ta ett tag. Bilder kanske kommer upp senare. Om jag orkar lägga in lite grejs i datorn och så vidare. Insåg igår att jag har så mycket plugg att ta igen när jag levt loppan där nere. Nu måste jag springa till bussen. Tack och hej!

Karma har slagit tillbaks på mig. I hela fyra dagar till och med. Veckan innan påsklovet är det självklart att jag dragit på mig en förjävlig förkylning. Skulle kunna dra det här tramset om att man ska bli sjuk när det är vår men eftersom vårvädret är långt från nära kan jag inte göra det. Vad hände med det egentligen? 10 plusgrader en dag, knappa plusgrader en annan.

Istället för att sitta i skolan sitter jag här. Vaknade klockan 07.39 och har redan hunnit plugga lite. Är det inte när man är sjuk som man ska ta det lugnt? Nä, tydligen inte enligt mig. Var stolta nu.