Ny blogg - nya äventyr.

Lämnar det gamla bakom mig och kliver in i den nya, lite mer uppfriskande delen av mitt liv -- https://sandiswallis.wordpress.com/

Några sista ord innan läggdags.

Ja jag råkade göra någonting väldigt jobbigt med min bloggs utseende och det ser nu åt helskotta ut. Tyvärr suger jag på html och allt som hör till så istället för att försöka lösa det låter jag det vara. Om någon snäll själ kunde komma hit och hjälpa mig vore det ju trevligt, annars får det vara.

Russinbullar.

Fick ett nyttighetsryck och bestämde mig för att baka häromdagen. Direkt efteråt skapade jag en kategori här i bloggen med namnet 'Hälsofreak'. Vad jag tänker slänga in här är bland annat recept, om bakningen håller i sig det vill säga. Så, russinbullar var det. Receptet är till en början grunden till någon annan form av bullar som jag hittade på baksidan av en förpackning, så stolt över att jag kan improvisera kanske jag inte ska vara.

3 dl kallt vatten
1 dl rågkross
25g smör
2 dl kallt vatten
1,5 msk honung
2 dl russin
1 msk linfrön
1 krm salt
50 g jäst (dvs ett paket)
~12 dl mörkt lantbrödsmjöl

garnering: havregryn

1. Koka upp vatten och kross tillsammans i en kastrull på hög värme (här menar jag de 3 dl som står i receptet, inte 2 dl) Ta av kastrullen från plattan när det börjat koka och lägg över ett lock. Låt stå i ungefär 10 minuter (tills blandningen blivit till gröt. Inget vatten ska finnas kvar i kastrullen) Häll därefter över i en degskål.
2. Tillsätt smör (rumstempererat), vatten, honung, salt och jäst. Låt stå tills vätskan är 37 grader varmt (fingervarmt)
3. Tillsätt mjöl och arbeta degen kraftigt tills den känns lite fuktig, inte kladdig. Lägg över bakduk och låt degen jäsa i 30 minuter.
4. Lägg över degen på ett mjölat bakbord och knåda lätt (inte för länge då degen kan bli torr vilket resulterar i torra bullar = uäk). Därefter delar du degen i hälften så stora bitar som du vill ha bullar. Knåda vardera klump, rulla till en boll och lägg på bakplåt (antingen smord eller med bakplåtspapper). När detta är gjort kan du vända på bullarna och strö över valfri garnering på bullarna då den sidan är lite mer klistrig.
5. Lägg över bakduk och låt jäsa i 35 minuter. Sätt ugnen på 225 grader.
6. Grädda mitt i ugnen i ungefär 15 minuter. Var försiktig så det inte blir för länge och känn efter med provsticka efter 10 minuter.
7. Låt kallna och AVNJUT SEDAN MED ETT GLAS ISKALL MJÖLK. Namnam och hej!



Ett litet tillbakahopp.

Nyss läste jag igenom ett par lite äldre blogginlägg och jag älskar det här. Jag älskar att jag på sätt och vis håller den här bloggen levande. Jag älskar att läsa vad jag tänkte på just i skrivande stund, jag älskar att tänka tillbaka på vad som faktiskt hände i mitt liv just då. Jag älskar det.

Min första lediga dag då jag inte har någonting jobbigt inplanerat och med världens lårkaka på högra låret kan jag tyvärr inte fullända mina planerade planer och träna idag. Istället tvingar jag med mig min bästa vän ut på en långpromenad utan dess like, som hon inte alls verkar speciellt intrigerad över, men jag gör mitt bästa.

Början på ett nytt liv.

Jag har tagit studenten. Jag har inga som helst planer på att sätta igång med något plugg till hösten. Förhoppningsvis (Observera att ni bör hålla tummarna när ni läser detta) har jag kvar jobbet på Ica till hösten och där tänker jag svettas och slita och svettas lite mer. Jag har bundit nya bekantskaper och mina gamla träningsrutiner börjar arta sig. Jag är glad. Jag mår bra. Om jag begär något mer? Just nu: faktiskt inte.

Please stay a little bit.

Fredag den 13e har gått helt okej. Det värsta med den här dagen var väl att jag, som vanligt, glömde paraplyet den dagen då det ska spöregna men att hänga under träd har blivit en ny grej för mig.

Jag kan inte säga att jag inte tycker om mitt jobb. Jag är förälskad i mina kollegor (i alla fall en utav dem) och jag mår så jäkla bra. Det var längesedan jag mådde såhär bra. Jag har det jag behöver just nu och kan fan inte be om mer. Eller okej. Jag kan be om en sak till men jag är on it. Håll tummarna hårt som fan för mig så ska fröken Sofia få detta att fungera.

Idag köpte jag förresten en målarbok. En med Bamse osv. Och tuschpennor. 19 snart 20 år var det va?

Saker som hänt.

Att ens uppdatera här känns ganska meningslöst, men jag gör det ändå. Den här bloggen ser jag som tusentals minnen som jag bara staplar och staplar på en hög som bara blir högre och högre. Någon dag kommer jag vara glad över att jag loggade in här och skrev en hel del onödiga meningar. Någon dag kommer jag sitta någonstans och läsa dessa onödiga meningar och skratta, kanske gråta, längta tillbaka. Så jag måste skriva.

Jag har sedan jag skrivit sist tagit studenten och börjat jobba. Jag har gett mig ut i arbetslivet och struntat i allt som har med läxor och skola att göra, för jag har inte behövt oroa mig över det. Det har gått bra på jobbet och jag har byggt på en hel del muskler och fått en hel del träningsvärk. Att jobba på färskvaruavdelningen trodde jag inte skulle vara ett så tungt arbete som det faktiskt varit. Jag trodde inte heller att jag träffat en hel del trevliga och öppna människor under så få arbetade dagar.

Mitt i allt detta som gått så bra skulle det självfallet hända någonting dåligt. Natten mot midsommar vaknade jag med magsmärtor från helvetet och visste att någonting stod hemskt fel till. Jag åkte in akut och fick ta tester efter tester som visade sig att det var en inflammerad blindtarm som låg bakom problemet. Kort sagt: Den opererades bort och jag är nu hemma efter två dygn på sjukhuset. Jag är sjukskriven och mår dåligt över att jag inte kan göra annat än ligga i sängen hela dagarna. Nu vet ni. Nu vet mitt framtida jag.

I don't want to lose this feeling that I've got.

Jag börjar fundera över om jag har utvecklat någon form av sömnproblem. Varje natt denna vecka har jag legat och dragit mig i timmar med förhoppningarna om att bli trött och somna in men nä, det har tyvärr varit ett stort jäkla problem. Vet inte om det är studentfeber eller någon annan form av nervositet över någonting men när jag tänker efter har jag ingenting att oroa mig över. Istället för att sova har jag lärt mig att man ska sysselsätta sig, sömndoktorn som jag är, och pratade därför med min norrländske man fram till klockan halv tre på natten. Även då var jag inte ens trött. Kände av denna trötthet imorse när alarmet dånade sönder i mitt rum men vad ska man ta sig till? Ska jag börja sova på dagarna istället? Gå helt crazy på nätterna kanske? Skulle kunna bunkra ihop med min katt och joina henne på nätterna litegrann, men så får det inte bli. Projekt "Lära sig att sova" sätter igång i natt. Lite som att återgå till när man var nyfödd osv. Ridå.

En påminnelse, ett minne.

Idag gav min lärare varje elev i klassen en sten. En sten som hon bad oss lägga på en hylla hemma hos oss. En sten som skulle representera eller påminna oss om att vi aldrig klarar oss ensamma. En sten som skulle påminna oss om att vi människor formar varandra. Påminna oss om att vi människor faktiskt inte klarar oss utan varandra.

Vår lärare, stenfanatikern, hade alltså letat upp 28 stycken stenar som vi allihop skulle ta med oss hem och lägga på en hylla som en fin liten påminnelse. Självklart kommer den stenen få mig att tänka på det också, men det den främst kommer få mig att minnas är henne, vår fina lärare, stenfanatikern. Katarina Bolling. En av de finaste och mest givmilda människor jag träffat, någonsin.

Bilder från skogsvandringen idag.





Skogsvandring i Tyresö.

Allt för betyget i idrott. Idag vandrade jag och en mycket god vän runt i Tyresös skogar. Tog på tok för många fikapauser, men som nästan uppskattades mer än själva promenaden. Rutten var på ett ungefär 1 mil lång men för oss med alla våra pauser tog det tre timmar. Var bland det skönaste jag gjort en vardagseftermiddag. Vi åt harsyra, vi knallade uppför, vi knallade nedför, vi kissade bakom träd, vi matade fiskmåsar, vi knastrade sönder kottar och vi blev attackerade av mygg. Bilder kommer lite senare.

Önskar att man hade tid till att skogsvandra oftare. Verkar som att jag kommer ha tiden snart, men sällskapet har jag inte. Att bara gå milslånga vandringsleder och njuta av naturen. Det gör man inte ofta, nä.

When I grow old I want to live near the sea.

First Aid Kit gör mig nostalgisk trots att jag inte har något att koppla till när jag lyssnar på dem på grund av att jag började lyssna på dem för knappa månader sedan. Fint är det i alla fall.

Står framför den sista pluggveckan i skolan. Efter idag behöver jag bara slapplugga. Igår satt jag hemma hela dagen, i bastun, observera att den inte var igång, och övade på mitt högtidstal jag ska hålla i kursen Svenska C idag. Är fruktansvärt nervös och det enda jag känner att jag vill göra är att ta en tequilashot eller två några minuter innan. Varför kan inte det vara okej? Det hade resulterat i att jag gjort bättre ifrån mig. Jag lovar.

Om två veckor och en dag tar vi studenten. Fan så det pirrar.

Vi har det bra här bak i bilen.

Jag vet att jag tjatar på väldigt mycket om att livet leker på bra och i rätt riktning just nu och jag känner att ni helt enkelt bara får ta och stå ut. Bra grejer har hänt, otippade grejer har hänt, spontana grejer har hänt och hittills har ingenting gått snett och jag håller tummarna för att det inte gör det på ett bra tag.

I always had a feeling we would die young.

Det har hängts. Det har dansats. Det har förtärts alkohol. Det har förbrukats nikotin. Det har knutits nya kontakter och bekantskaper har hoppat ett flertal steg framåt. Det har bara varit allmänt bra, kort sagt. Den här helgen är ett bevis på att alla bör dra på fester där de inte känner en kotte då det denna gång slutade i succé.

Sitter i skrivande stund med nyborstade tänder. Åt en makrillmacka för någon timme sedan och luktar fortfarande fisk. Känns lagom ofräscht så tandborstning #2 sätts igång nu. Ha en bra dag nu, guys!

You gotta enjoy the little things.

Det är mycket jag vill ska hända. Det är mycket jag vill ha. Det är många saker jag är glad över har hänt och det är många saker jag är glad över att jag har. Jag har på senare tid uppskattat de små sakerna i livet och jag har lärt mig att det är dessa saker man bör uppskatta som mest. Antalet dagar som är kvar till studenten räknas fortfarande ner och det är inte långt tid kvar nu. Om 25 dagar befinner vi oss på Värmdö gymnasiums slutskiva och jag hoppas ni gör detsamma.

Det finns egentligen ingenting som kan få tiden att gå fortare men jag vet inte riktigt om det är det jag vill att den ska. Frågan är om det är nu jag ska se till att ta vara på den korta tid vi har kvar som klass. Det kanske är nu jag ska njuta av det jag har. Det kanske är nu jag ska njuta av att inte vara riktigt vuxen än. Eller så ska jag helt enkelt bara uppskatta att jag går mot vuxnare tider. Fan. Om 6 månader fyller jag 20. Då jävlar är jag inte tonåring längre.

RSS 2.0