Okej, nu blir jag sådär emotionell när det gäller musik. Förra gången var det Kent, nu är det Lars Winnerbäck. Jag vill tacka min fader, som fick mig att börja lyssna på honom. Som lyssnade på honom hela tiden, som spelade sönder mina öron när jag satt uppe på landet och ville lyssna på allt annat än Lars, som inte brydde sig om mina klagomål.
Hans röst, hans texter, hans gitarrspel. Varje gång någon jag känner berättar att han eller hon inte gillar Winnerbäck så blir jag förbannad. Hur kan man låta såhär fin musik blåsa iväg? Hur kan man inte älska den? Jag vet, smaken är som baken. Men vadfan, är det bara jag som är "unik" som kan lyssna på i princip vad som helst? En dag kan det vara Winnerbäck, nästa kanske det blir lite Hoffmaestro, någon annan kan det vara Broder Daniel som står på listan. Nu kanske det inte var så jättestor skillnad på deras musik, eller jo, men alla är svenska. Ni som hört vad jag brukar lägga upp här, förstår nog att min musiksmak är bredare än Don Vito.
Jag tycker att folk ska sluta ogilla viss musik, att inte ens ge den en chans.. Det är ett under att vi har musik. Jag menar, vad skulle vi göra utan den? Vad skulle vi göra utan musik? Om vi inte visste att man kunde sjunga eller hitta på olika melodier när man vill och hur man vill. Jag tycker det är vackert. All musik är vacker på sitt egna sätt. Förutom screamo och annan skrikskit, för där finns det ingen talang alls. Det är bara oljud.

Johan Falk. Joel Kinnaman. Namnamnam! I brist på annat att göra så skadar det inte att kolla på film med min mami och Kristian en fredag kväll, eller hur?
Funderar starkt på att gå och lägga mig snart. I eftermiddags runt 18-tiden så la jag mig i sängen bredvid Saphira och tänkte att jag kanske kunde ligga och softa ett tag. Det slutade som så att jag sov i lite mer än en timme, vilket ifs var riktigt skönt. Får bara se hur det kommer gå att sova nu då, eftersom jag känner mig relativt pigg. Ska möta Linda och Felicia klockan 14 i centralen, så måste upp i god tid för att hinna duscha, välja outfit och bara ta det allmänt lugnt. Har inte varit utomhus sen i tisdags och känner mig fortfarande ganska förkyld. Får bara hoppas att nattens sömn hjälper mig lite på traven.

jag älskar lars winnerbäck.

Kent hjälper. Hela tiden. När som helst på dygnet. Vilken låt som helst. Jocke Bergs härliga stämma. De härliga texterna. Allting gör det så lugnt. Låtarna gör mig lugn. Spelar ingen roll vad det handlar om.
Varje gång jag är förbannad, sur, ledsen, irriterad, sårad eller jag vet inte vad, allt som är negativt.. När jag är det, så tänker jag alltid "Kent". Så tar jag upp min ipod och lyssnar på dem. Låter musiken omfamna mig och njuter till 110%. Den gör mig alldeles varm i kroppen.
Det är så svårt att förklara vad Kent betyder för mig. Ni kanske ser mig som världens nörd som skriver såhär om dem, men det är så det är. Kent har, på ett sätt, räddat mig. Tycker ni att det är konstigt? Att en artist eller ett band har räddat en? När man har det som värst? Det tycker inte jag. Det är som att säga att en viss person har räddat en. Kent säger allt. Kent finns alltid där. Alltid. Där.

♥

Jag känner såhär - det är fredag, och det känns som att vi har gått i skolan i minst 10 dagar utan en välförtjänt helg. Alarmet ringde för 25 minuter sedan och jag ville nästan ta livet av mig. Mina ögon var i princip helt ihopklistrade och INGEN var uppe. Sånt gör det bara ännu svårare att kliva upp och göra sig i ordning.. När alla andra ligger kvar i sina sängar och sover. Imorgon ska jag sova länge. Jag ska lägga mig i helt okej-tid och sedan ska jag sova så länge jag bara kan. Eller, i alla fall försöka. Jag har planer vid fyratiden, så en del timmar blir det!
Spanskadiagnos idag då. Sophia och jag kommer dö, det vet jag. Vi vet att det är dåligt att skolka, men hur fan ska vi egentligen göra? Vi kommer ändå byta om någon vecka. Antingen till Engelska C eller till Teknisk psykologi. Om jag bara kunde förklara för er hur dåligt jag mår när jag kliver in i ett klassrum där det talas spanska. Det är nu vi har nått den nivån då vi säkert ska prata flytande. For your information så kan jag inte det.
Under min och Soffys långa bussresa till gullmarsplan så ska vi diskutera detta. Se hur vi gör. Jag vet att om jag skulle skolka, så skulle min pappa förstå (eller egentligen så hoppas jag det, hah) Det låter galet. Men varför gå på en lektion när man ändå inte kommer gå kvar där en vecka senare? Våran syo var ganska bestämd när hon sa åt mig att gå på lektionen, frågan är dock om jag kommer göra som hon säger.

Sverigevädret börjar visa sig för mig nu då. Börjar faktiskt sakna värmen i Kroatien, badvakterna..... Grr!

Felicia väckte mig för 20 minuter sedan. Typ första gången hon ringde och jag svarade. Positivt överraskad över att jag gjorde det! Jag ska in till stan och fixa lite grejer innan kvällen välkomnas! Det dåliga är att det är söndag idag, vilket betyder att det kommer gå åt helvete att åka hem inatt. Felicia och jag löser det, som alltid. Får bara se hur allting blir.
Jag somnade jättesent igår, av någon anledning. Kom hem vid ett-tiden och sen satt jag bara här. Får väl skylla på mina vänner. Mamma var t.o.m uppe sent. Sådant händer a-l-d-r-i-g.
När det gäller bilderna så har jag inte ens kollat på dem än. Men jag orkar faktiskt inte fixa allting nu. Skolan börjar snart och det stressar sönder mig. De kommer, snart. När jag har tid, ork och lust. Puss!

Jamie T - Calm Down Dearest.

Känns som att jag nyss tog världens skönaste dusch. Farmor och farfar kommer tydligen hit om någon timme på fika och sånt trevligt. Senare ska jag till mamma. Jag ska bo hos mamma. Första gången på säkert mer än en månad. Det pappa förväntar sig av mig idag är att jag ska städa mitt rum. Tror ni jag kommer lyckas? Jag chansar hejvilt och säger att jag kommer klara av det! Kanske ska börja nu t.o.m? Nyss hörde jag pappa skrika "Sofia! Är du vaken? Bra, kom ihåg att du ska städa ditt rum idag också ;) Höhö"
Jävligt kul kille, det där!

När jag lyssnar på liveklipp av Mew på youtube så får jag nästan lust att dra till Norge och se dem. Bara nästan. De spelar tydligen på någon festival i grannlandet. Jag har bestämt mig för att sitta bänkad vid Ticnet och deras sida för att se när de spelar i Sverige igen. Jag måste se dem. Förstår ni det?
Håkan spelar i november och då jävlar blir det till att se honom. Kent har släppt ny skiva, så många spelningar förväntas från deras sida med. Men Mew är viktigast just nu, faktiskt.

 

Jag gick 6 km. Inte var det någon powerwalk, men skönt. Måns ringde mig efter halva turen så jag pratade med honom hela vägen hem.

---

Jag vet inte vad jag ska göra. Ska jag vänta? Ignorera? Glömma? Jag vill inte glömma. Jag vill inte ignorera. Jag vill inte vänta. Jag vill ingenting utav det.
Nu ska jag göra mig i ordning för att åka och möta mamma i stan. Marisa är tydligen sjuk så det blir ingen fika/bio ikväll. Förhoppningsvis någon annan gång, snart.

Jag har legat i solen i lite mer än två timmar och hoppas att jag nu har fått lite färg på bodyn. Istället för att göra lunch så har jag ätit chips och special K. Konstig kombi, men jag menar under hela dagen idag. Funderar på att fräsa lite bacon och koka lite mackisar. Vad sägs om det? NAMNAM. Får nog lägga undan chipspåsen så jag inte råkar illa ut och blir större än Don Vito den här sommaren.

musiken från juno äger, btw.