Jag börjar fundera över om jag har utvecklat någon form av sömnproblem. Varje natt denna vecka har jag legat och dragit mig i timmar med förhoppningarna om att bli trött och somna in men nä, det har tyvärr varit ett stort jäkla problem. Vet inte om det är studentfeber eller någon annan form av nervositet över någonting men när jag tänker efter har jag ingenting att oroa mig över. Istället för att sova har jag lärt mig att man ska sysselsätta sig, sömndoktorn som jag är, och pratade därför med min norrländske man fram till klockan halv tre på natten. Även då var jag inte ens trött. Kände av denna trötthet imorse när alarmet dånade sönder i mitt rum men vad ska man ta sig till? Ska jag börja sova på dagarna istället? Gå helt crazy på nätterna kanske? Skulle kunna bunkra ihop med min katt och joina henne på nätterna litegrann, men så får det inte bli. Projekt "Lära sig att sova" sätter igång i natt. Lite som att återgå till när man var nyfödd osv. Ridå.