Det enda jag kommer ihåg är ett rop.

Jag är glad. Har skrivit klart mitt brev till Strindberg (det är lite kladdigt men äh, renskrivning i datasalen imorrn) och fy fan vad jag är nöjd. Jag är så FÖRJÄVLA nöjd! Allting blev så bra. Jag är stolt, så stolt över att jag har kunnat skriva ner all den här skiten och att för en gångs skull verkligen tycka om det. Pappa ska snart förhöra mig på samhällsekonomiskiten, får hoppas att jag kan allt för jag orkar inte läsa igenom allting miljoner gånger till (det är fööör mycket).

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0