Jag börjar fundera över om jag har utvecklat någon form av sömnproblem. Varje natt denna vecka har jag legat och dragit mig i timmar med förhoppningarna om att bli trött och somna in men nä, det har tyvärr varit ett stort jäkla problem. Vet inte om det är studentfeber eller någon annan form av nervositet över någonting men när jag tänker efter har jag ingenting att oroa mig över. Istället för att sova har jag lärt mig att man ska sysselsätta sig, sömndoktorn som jag är, och pratade därför med min norrländske man fram till klockan halv tre på natten. Även då var jag inte ens trött. Kände av denna trötthet imorse när alarmet dånade sönder i mitt rum men vad ska man ta sig till? Ska jag börja sova på dagarna istället? Gå helt crazy på nätterna kanske? Skulle kunna bunkra ihop med min katt och joina henne på nätterna litegrann, men så får det inte bli. Projekt "Lära sig att sova" sätter igång i natt. Lite som att återgå till när man var nyfödd osv. Ridå.

Idag gav min lärare varje elev i klassen en sten. En sten som hon bad oss lägga på en hylla hemma hos oss. En sten som skulle representera eller påminna oss om att vi aldrig klarar oss ensamma. En sten som skulle påminna oss om att vi människor formar varandra. Påminna oss om att vi människor faktiskt inte klarar oss utan varandra.

Vår lärare, stenfanatikern, hade alltså letat upp 28 stycken stenar som vi allihop skulle ta med oss hem och lägga på en hylla som en fin liten påminnelse. Självklart kommer den stenen få mig att tänka på det också, men det den främst kommer få mig att minnas är henne, vår fina lärare, stenfanatikern. Katarina Bolling. En av de finaste och mest givmilda människor jag träffat, någonsin.

Allt för betyget i idrott. Idag vandrade jag och en mycket god vän runt i Tyresös skogar. Tog på tok för många fikapauser, men som nästan uppskattades mer än själva promenaden. Rutten var på ett ungefär 1 mil lång men för oss med alla våra pauser tog det tre timmar. Var bland det skönaste jag gjort en vardagseftermiddag. Vi åt harsyra, vi knallade uppför, vi knallade nedför, vi kissade bakom träd, vi matade fiskmåsar, vi knastrade sönder kottar och vi blev attackerade av mygg. Bilder kommer lite senare.

Önskar att man hade tid till att skogsvandra oftare. Verkar som att jag kommer ha tiden snart, men sällskapet har jag inte. Att bara gå milslånga vandringsleder och njuta av naturen. Det gör man inte ofta, nä.

First Aid Kit gör mig nostalgisk trots att jag inte har något att koppla till när jag lyssnar på dem på grund av att jag började lyssna på dem för knappa månader sedan. Fint är det i alla fall.

Står framför den sista pluggveckan i skolan. Efter idag behöver jag bara slapplugga. Igår satt jag hemma hela dagen, i bastun, observera att den inte var igång, och övade på mitt högtidstal jag ska hålla i kursen Svenska C idag. Är fruktansvärt nervös och det enda jag känner att jag vill göra är att ta en tequilashot eller två några minuter innan. Varför kan inte det vara okej? Det hade resulterat i att jag gjort bättre ifrån mig. Jag lovar.

Om två veckor och en dag tar vi studenten. Fan så det pirrar.

Jag vet att jag tjatar på väldigt mycket om att livet leker på bra och i rätt riktning just nu och jag känner att ni helt enkelt bara får ta och stå ut. Bra grejer har hänt, otippade grejer har hänt, spontana grejer har hänt och hittills har ingenting gått snett och jag håller tummarna för att det inte gör det på ett bra tag.

Det har hängts. Det har dansats. Det har förtärts alkohol. Det har förbrukats nikotin. Det har knutits nya kontakter och bekantskaper har hoppat ett flertal steg framåt. Det har bara varit allmänt bra, kort sagt. Den här helgen är ett bevis på att alla bör dra på fester där de inte känner en kotte då det denna gång slutade i succé.

Sitter i skrivande stund med nyborstade tänder. Åt en makrillmacka för någon timme sedan och luktar fortfarande fisk. Känns lagom ofräscht så tandborstning #2 sätts igång nu. Ha en bra dag nu, guys!

Det är mycket jag vill ska hända. Det är mycket jag vill ha. Det är många saker jag är glad över har hänt och det är många saker jag är glad över att jag har. Jag har på senare tid uppskattat de små sakerna i livet och jag har lärt mig att det är dessa saker man bör uppskatta som mest. Antalet dagar som är kvar till studenten räknas fortfarande ner och det är inte långt tid kvar nu. Om 25 dagar befinner vi oss på Värmdö gymnasiums slutskiva och jag hoppas ni gör detsamma.

Det finns egentligen ingenting som kan få tiden att gå fortare men jag vet inte riktigt om det är det jag vill att den ska. Frågan är om det är nu jag ska se till att ta vara på den korta tid vi har kvar som klass. Det kanske är nu jag ska njuta av det jag har. Det kanske är nu jag ska njuta av att inte vara riktigt vuxen än. Eller så ska jag helt enkelt bara uppskatta att jag går mot vuxnare tider. Fan. Om 6 månader fyller jag 20. Då jävlar är jag inte tonåring längre.

Jag vill lägga mig i en skog och bara låta tiden fara förbi. Hur poetiskt känns inte det? Nä men ärligt talat. Hade varit riktigt skönt. Istället blir det skola. Jag har tyvärr ett liv att ta tag i. Det är mindre än en månad kvar till studenten nu och imorgon har jag och min klass studentskivan vi väntat på alltför länge nu.

Pappa och bonusmamman är på väg hem från New York. Eller, de åker idag. Skulle kunna göra i princip vad som helst för att åka dit. Om jag bara hade pengar. Då hade jag inte tvekat en sekund.

Imorgon ska jag till nya jobbet för en introduktion och jag är ruskigt nervös över vad som står på planeringen under de tre timmarna som jag ska spendera där på förmiddagen men hoppas ni håller tummarna! För ett flertal veckor sedan lovade jag mig själv att jag skulle köpa en 'Situation Stockholm' av en uteliggare för min första lön om jag fick det här jobbet så det ser jag fram emot. Att göra en god gärning som faktiskt gör delvis skillnad.

Förvirringsperioden håller i sig. Jag oroar mig. Jag bryr mig för mycket. Jag tänker för mycket. Mestadels oroar jag mig. Jag har gjort misstag men har på senare tider gjort mitt bästa för att mina nära ska må bra. Jag hoppas inte att jag har misslyckats den här gången. Det skulle bara resultera i smärta och sorg. Till alla er, mina vänner, ni förtjänar det bästa i världen.

Fuldagar är fan bland det värsta som finns. Jag har provat allt som jag hittat i min garderob men inte fan passar ett plagg till någonting. Det är då man helst av allt bara tar på sig en potatissäck och går till skolan för det skulle kännas likadant som att gå i kläder. Istället väljer jag det fulaste jag hittar längst in i garderoben och hoppas på det bästa. Vad kan gå fel? Jävligt mycket.

Jag vill sätta mig på ett plan vars destination är okänd. Jag vill springa iväg rakt in i skogen utan att riktigt veta vart jag kommer hamna. Jag vill klättra upp för ett berg och bara sitta där och försvinna från verkligheten. Det är fem veckor kvar tills jag får min frihet. Om fem veckor kan jag göra vad fan jag vill. Om fem veckor har jag hela livet framför mig och jag behöver inte tänka på plugg på ett bra tag. Jag behöver inte tänka alls, om det är vad jag behagar att göra.

Jag känner mig vilsen i mig själv just nu. Vilsen i mig själv och bland andra. Jag hoppas på att det försvinner snart.

Förvirringsperioden har uppstått och jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen eller hur jag ska göra för att förstå. Jag hatar människor som tänker för mycket. Som spekulerar och funderar. Säkerligen för att jag är precis så själv. Jag tänker för mycket. Jag spekulerar och funderar. Det hela resulterar bara i konstant magont som vägrar ge sig.

Har hamnat i en stressfull period av plugg och förberedande för jobb och taggande inför studenten. Det händer så mycket på en och samma gång att jag inte har tid att lägga energi på allt och får problem med att lägga energin på rätt saker. Idag bestämde jag mig för att ta en ledig dag. Med ledig dag menar jag inte att ta det lugnt och ta tid för mig själv utan den här damen har pluggat samhälle C sedan klockan 9 imorse och är nu inne på sin första långa paus. Det är så att vi har mycket att göra i skolan, tyvärr, och när man måste fördjupa sig i ett ämne är det inte att leka med.

Om mindre än två veckor har vi vår studentskiva framför oss och med vår klass verkar inte allting lösa sig som det ska då många är väldigt dåliga gällande det här med att ta ansvar. Nu ska jag ta tag i mer plugg. Ciao!

Igår var en valborgsmässoafton precis i min smak. Jag och mina kära vänner satt hemma hos en av oss. Vi grillade, vi pratade, vi åt, vi skrattade, vi umgicks på bästa möjliga vis och jag kunde inte slita bort leendet från läpparna när jag stapplade hem sent i den första majnatten för året. Jag har världens sämsta kamera på mobilen så några bildbevis får ni inte men min nästa investering blir en digitalkamera. En liten, bra en, som jag orkar bära med mig och som tar riktigt bra, skärpta bilder.

Det är en månad kvar i skolan. En månads slit och sedan kan vi bara pusta ut. Fyra veckor. 28 dagar. Det börjar dra ihop sig men det är inte långt kvar tills vi bara kan strunta i alltsamma och vara glada över att vi faktiskt har klarat det här. Fan vad jag är stolt över oss.