Idag gav min lärare varje elev i klassen en sten. En sten som hon bad oss lägga på en hylla hemma hos oss. En sten som skulle representera eller påminna oss om att vi aldrig klarar oss ensamma. En sten som skulle påminna oss om att vi människor formar varandra. Påminna oss om att vi människor faktiskt inte klarar oss utan varandra.

Vår lärare, stenfanatikern, hade alltså letat upp 28 stycken stenar som vi allihop skulle ta med oss hem och lägga på en hylla som en fin liten påminnelse. Självklart kommer den stenen få mig att tänka på det också, men det den främst kommer få mig att minnas är henne, vår fina lärare, stenfanatikern. Katarina Bolling. En av de finaste och mest givmilda människor jag träffat, någonsin.