Har det någonsin varit såhär skönt med lov? Jag tror fan inte det. Känns som att jag verkligen var i behov av ett, precis nu. Så jag ska verkligen se till att vila upp mig ordentligt till den 12e Januari, så jag är pepp, glad och inte trött när vi börjar skolan igen. Nationella och alla andra proven lär döda mig. Jag blev hyfsat nöjd med höstbetygen, men ändå inte. Att jag fick G i slutbetyg i två ämnen tog ju nästan kål på mig. Jag ska ha som mål att enbart få två G i slutbetyg, jag ska höja mig i alla andra. Jag får fan ge upp allt annat jag har i livet. Det som finns kvar till sommaren finns kvar, nothing I can do about the rest. Det här lovet ska bli bra. Ingenting i mitt liv får gå åt helvete, det ska jag försöka se till.
Jag beter mig ganska idiotiskt som börjar snacka med en dude i Kanada. Vad tänkte jag med egentligen? Kommer jag verkligen träffa honom, någon gång? Även fast jag försökt lova mig själv det så känns det fan ändå som att det aldrig kommer bli av. Sånt händer alltid. Jag bestämmer mig för saker som jag inte ens genomför senare. Jag är dålig. Jag måste skärpa mig. Jag måste hålla det jag bestämmer mig för och det jag lovar. Inget av det här kommer hålla i längden, det känner jag på mig.
Jag har kommit fram till att Coldplay är jävligt bra, och nej, det kom jag inte på precis nu. Men jag vet inte vad det är som gör det men, när jag lyssnar på dem så kan jag verkligen tänka. De hjälper. Deras texter rör en och ja, jag gillar det. Jag hoppas verkligen att jag kan få den där ipod nanon i julklapp, så jag kan fylla den med all möjlig musik, t.o.m sådan musik som jag inte lyssnar på eller behöver överhuvudtaget. Så jag kan njuta. Åh vad jag längtar till julafton! Jag tror fan det är omöjligt att längta till den 24:e så mycket som jag gör. Jag vill ha allt - julbord, julklappar, kalle anka, pepparkakor, lussebullar, snö (som antagligen inte kommer komma), kyla, aa you name it!
Förresten, jag vill ha kärlek också..