Jag gillar inte storstaden. Jag gillar inte människorna, jag gillar inte stämningen och jag gillar inte hur det ser ut. Det finns tillgång till många affärer och mycket annat, men är det verkligen värt det? När jag för ungefär en timma sedan promenerade längs götgatan/götgatsbacken med Karin så insåg jag verkligen att jag inte tycker om någonting som har med Stockholm att göra. Jag gillar inte ens att det är mycket folk ute på fredagkvällar, att fulla människor springer runt och dräller. Ifall detta skulle hända uppe i Hälsingland t.ex så skulle det inte spela någon roll, det är någon helt annan stämning däruppe, folket beter sig inte lika äckligt, inte likadant. Därför har jag kommit fram till att jag inte passar in här, jag passar inte in i storstaden. Som jag tidigare sa till Karin -"Det kommer inte förvåna mig ifall jag flyttar in hos någon bonde i Hälsingland, gifter mig med honom, skaffar 25 barn och mjölkar kossor om dagarna.". Även fast det inte alls låter frestande så vill jag inte leva ett storstadsliv. Att bo i innerstaden uppe i Söderhamn är tillräckligt mycket storstad för mig. Nu känns det som att detta är något jag skriver ner, bara för att jag är på ett speciellt humör men om jag ska vara ärlig så hoppas jag på att detta inte är något bullshit som bara kom upp i hjärnan för ett tag sedan.
    Men ja, kom precis hem från staden, där jag varit med Karin. Vi såg 17 again, någon film med Zac Efron som alla verkar tycka suger men efter att ha suttit och skrattat, nästintill börjat gråta (för så rolig var den) så måste jag erkänna att den var riktigt bra, den var riktigt rolig och handlingen var riktigt intressant. Riktigt riktigt! I alla fall, jag tycker att man borde gå och se den ifall personen ifråga gillar ungdomskomedifilmer. Ha ha.
   Imorgon blir det chilldag. Ska försöka läsa ut Breaking Dawn och på kvällen bär det av till Mathilda. Har inte träffat sjuklingen sen i tisdags och det var ju ganska länge sedan, eller hur?