At your own burial, don't forget to cry.

Miike Snow och farmville. Känns som att jullovet redan har börjat. Inga skolarbeten som jag måste ta tag i förrän om några veckor gör allting så mycket lättare. Jag behöver inte oroa mig över någonting förutom att jag måste hinna köpa en/några till klappar till Millis.

Tidigare ikväll, för någon timme sedan, när jag satt på tunnelbanan så klev det på en man i sisådär 35-40årsåldern, såg allmänt sliten ut. Han ställde sig i gången och jag tryckte på paus och lyssnade på vad han hade att säga. Han sa bl.a. att han inte hade någonstans att bo och att han behövde samla ihop 40 kr för att kunna bo på stadsmissionen inatt, få mat och så. Jag kände igen honom, jag tror jag har stött på honom på tunnelbanan förut. Det var iaf någonting med honom som gjorde mig till en "giver". Jag tog upp plånkan och hällde ut alla småmynten i handen. En grej som störde mig under tiden då jag gjorde detta var att det satt en käring framför mig som kollade på mig med en blick som antagligen betydde "Vad fan håller du på med? Ska DU ge pengar TILL honom?". Jag ignorerade henne starkt (fick nästan lust att börja skrika och tvinga henne att ge honom pengar, men ångrade mig), när denne snubben gick förbi så gav jag honom pengarna varav han sa "Tack, tack snälla du!". Hela hans ansikte lyste upp, vilket även gjorde mig jätteglad.
Jag har lärt mig en läxa - Har du småmynt i plånboken och en uteliggare kliver på tunnelbanan och börjar prata på om sitt liv (ni fattar) - ge denne personen alla mynten ni har. För han eller hon behöver antagligen dessa mer än vad vi gör. (:

Kommentarer
Postat av: Mathilda

Men vad du är söt då! Jag ska också börja göra så!

2009-12-18 @ 10:32:49
URL: http://svartaviva.blogg.se/
Postat av: S

Bra! Gör det! Alldeles underbar känsla :)

2009-12-18 @ 20:40:41
URL: http://sandiswallis.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0