Jag har ändrat mig. Jag vill ha sommar. Jag vill sola, jag vill ta jättefina sommarbilder, jag vill fiska uppe på landet, festa, umgås med betydelsefullt folk (och även nytt folk) på både dagarna och nätterna, jag vill cykla till Mohed med Carro, jag vill bada (även fast jag inte tycker om det), jag vill äta jättemycket glass, jag vill gå på allsång, jag vill på festival och jag vill shoppa galet mycket! Jag vill göra allt som är möjligt att göra på sommarlovet och jag orkar knappt vänta! Jag har redan bestämt mig för att detta, detta people, ska bli det bästa sommarlovet!

   Pratade med Andreas idag, som precis hade pratat med våran underbara papi just då. Han och Lena ska till Hälsingland nästa helg. Vet dock inte om det är någon resa vi barn får följa med på. Men det vore fan så jävla underbart. Om vi gör det får jag dessutom ledigt från skolan på fredagen (vilket vore hur nice som helst). Jag tror fan att jag följer med upp själv, även om det betyder att jag måste sova i stugan alldeles by myself. Men jag bryr mig inte, för sist jag var där var fan.. i somras? Och hur illa är inte det.. Jag saknar allt. Jag saknar luften, Erik och Magnhild, dialekten, Arrak, katterna, lukten, ja, allt. Efter att ha varit där i några dagar så blir jag alltid så underbart avslappnad när jag återvänder till Stockholm igen. Ja. Jag ska försöka övertala dem om att få följa med.