Det är nu, när jag sitter här och lyssnar på Calle Kristianssons videobloggar som jag inser att jag har blivit en nörd. En idolnörd. En Callenörd.
När jag tidigare skulle spela upp "Du gamla fria nord" för min käre madre så såg jag att han hade gjort en egen version av "Bara om min älskade väntar", av Nationalteatern (en solklar favorit enligt mig). Det roliga är att jag tidigare hade skrivit en kommentar i hans blogg där jag önskade att han kunde sjunga den låten, och lägga upp den. Jag tyckte helt enkelt att hans röst passade in. Och vad gjorde han? Jo, ni fattar. Nu är då frågan - gjorde han det för att han såg min kommentar? Eller gillar han bara den låten, helt enkelt? ELLER så kanske det var flera som önskade den låten? Äeh, jag vet inte. Jag har ingen aning. Men det enda jag kan säga är att jag är mållös. Jag är glad. Jag blev helt crazy när jag såg videon. Jag sprang runt i huset och pratade i tele med diverse folk som försökte lugna ner mig.
Det kändes skönt. Det kändes bra.
♥