Efter att ha kollat på Gossip Girl hela den här veckan då jag har varit sjuk och sett vänskaper krossas, byggas ihop för att sedan krossas igen så kan jag inte rå för att tro på att före detta vänner kan hitta tillbaks till varandra. Men nu är frågan, måste vänskapen verkligen vara så komplicerad? När jag pratar om vänskapen syftar jag inte på ytliga bekanta, utan nu snackar jag djupa relationer mellan människor. Varför ska det ofta vara så komplicerat? Varför kan man inte bara ignorera alla småsaker som dyker upp under tiden? Varför reagera när man inte ens behöver göra det?
Jag har få vänner. Få, nära vänner som ibland kan vara jobbigast i världen, men som har sina stunder då de sannerligen är underbarast. Jag älskar dem, helt klart. Och svaret på mina frågor är bara ett och det är att människor inte är perfekta. Ingen är perfekt. Jag är inte perfekt och du är inte perfekt. Humöret mellan mig själv och mina vänner går upp och ner till stor del hela tiden, och självklart ser jag våra dåliga tider som något till viss del bristande, men utan det hade inte de bästa stunderna med dem varit just perfekta.