So keep your mouth closed and let your eyes listen.

Klockan är 18.45 och det ser inte ut som att den är det när jag kollar ut genom mitt fönster. Det är ljust, solen har inte ens gått ner än. Hur kom jag att tänka på detta? Jag kände att magen kurrade och tänkte -"fan vad hungrig jag är. klockan är inte ens mycket och det betyder att vi inte kommer käka på typ 29 år." och sedan kollade jag på klockan och hörde mig själv säga -"vafan?"
Det är sant. Klockan är mycket, och det är fortfarande ljust. Det är fortfarande varmt ute.
Våren är här.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0