Familjen Sandwall/Sernhall är ganska känd för sitt te-förråd, kan jag ju lugnt säga. I love em' all. Kan man kalla mig beroende? Yes sir, det kan man! Jag tänker nu lägga mig i sängen med en kopp citronte och kolla på Pocahontas. Promenaden var riktigt jävla skön. Promenader är fan underskattade, från min sida. Gick till Bollmoraberg och tog bussen tillbaka. Trodde inte att jag frös ett skit tills jag satte mig på bussen och kände att mitt ansikte var halvt avdomnat, hur nice är inte det?

Jag måste bara säga en till sak innan jag drar ur internet och struntar i allt det här. Jag måste be om ursäkt för mitt humör, även fast jag inte kan kontrollera det. Det går upp och ner hela tiden och trots att jag vill vara glad hela tiden så är det ingenting jag bara kan ställa in mig på att vara. I eftermiddags låg jag i sängen och lyssnade på the Killers och grät. De som känner mig vet att jag gråter så sjukt sällan. Till och med jag blev förvånad. Den där gråt-delen kanske inte var nödvändig, men den bara slank ur. Jag ska i alla fall försöka bättra mig. Försöka vara på bättre humör och försöka att inte emo:a sönder den här bloggen.