I was right, you were wrong.

Jag, mamma och Kristian satt i bilen. Vi var på väg till Orminge centrum, som alltid, varje torsdag, för att ta snabbussen och slippa alla skitbussar från Boo. Vid rondellen nedanför mig kör vi i enligt mig normalsnabb takt varpå en bil kör ut i rondellen precis framför oss så att vi nästan krockar in i den. Kristian tvärstannar och jag slår nästan i huvudet i mammas huvudstöd. Kristian tutar tre gånger och säger någonting som enligt mig inte uppfattades som ord direkt. Vad fan hände? Då stannar bilen framför (som hade kört ut i rondellen alltså) och så ser jag att föraren tar av sig (säger man så?) bältet och öppnar dörren, kliver ut ur bilen och blänger på Kristian. Han var stor, mc-knutte look-a-like, såg allmänt jätteirriterad ut. Han börjar gå mot våran bil och knackar på Kristians ruta, medans jag tänker "Herregud" och blir sur över att jag antagligen kommer komma försent till skolan pga den där idioten. Kristian öppnar dörren och det är då jag hör killen skrika "Vad fan är ditt problem?" Kristian sitter bara där, tar ett djupt andetag för att sedan säga "Såg inte du att jag körde i rondellen? Jag har företräde och du kan ju inte köra ut framför mig.". Killen ser ännu mer arg ut nu, han säger någonting som jag inte riktigt hör och då svarar Kristian "Sätt dig bara i bilen och kör så vi alla kan komma iväg", för tydligen hade det bildats en lång kö med bilar runt oss. Muskelknutten blev så förbannad så att han slängde igen dörren på Kristian för att sedan gå tillbaks till sin bil och köra iväg, men självklart skulle han irritera oss lite mer genom att ta långt tid på sig.
Ni vet när man alltid, efter att någonting har hänt, inser någonting som man hade velat göra? Jag gjorde det. När jag satt i bilen och trodde att knutten aldrig skulle köra iväg blev jag så jävla förbannad att jag fick lust att gå ut ur bilen, gå fram till hans bil och skrika på honom, säga åt honom att köra någon gång. Nu kanske ni tror att jag inte hade vågat det, och det trodde jag att jag inte heller säkert skulle göra. Men jag lovar, jag skulle gjort det. För jag blev så jävla förbannad. Hur kan en vuxen människa vara så barnslig att han kliver ut ur bilen och skäller på den andre föraren när det själv är han som har gjort fel? Hur fan orkar man?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0