Ja, jag har en dröm. Och denna drömmen har jag haft så länge jag kan minnas, nästan. I alla fall i flera år nu. Säkert ända sedan jag var 12 år gammal. Min dröm är att studera utomlands. I ett engelsktalande land. (Som folk som känner mig vet, så är jag väldigt svag för amerikanska dialekter.) Nu när massvis med folk runt mig (okej, två) säger att de ska iväg och plugga utomlands (Mathilda - Kina, Måns - Australien?) så börjar jag bara tänka på det ännu mer, och jag får panik. För det är något som jag verkligen vill. -"Om du ens tänker på att du vill studera utomlands - tveka inte! Gör det!", stod det i katalogen, och ja, det vill jag.
När jag hade pluggat matte så såg jag att jag hade fått ett brev från "EF språkresor". Tönt som jag är så beställde jag hem ganska många kataloger för ett tag sedan, och tydligen så har de inte slutat skicka nya till mig. Den satt jag i alla fall och bläddrade runt i i sisådär en timme, funderade och funderade. När pappa klev in i köket så började jag tjata, för miljonte gången om att jag vill åka till USA och plugga. Den här gången var han mer positiv när det gällde detta och sa att han inte visste hur vi skulle göra, pengar och så, det kostar ju mycket. Att jag måste kolla upp en del grejer.
Därför har jag bokat en tid med Ewa Zäll, min studievägledare från Skåne.