Klockan är lite för mycket hemma hos mig nu. Thåström spelas på "helt okej" volym och jag känner att jag har ätit alldeles för många jordgubbar. Jag har kollat på Sex and the City alldeles för länge och jag har läst igenom gamla blogginlägg från förra hösten de senaste minuterna. Jag gillar att läsa igenom gammalt, det gör mig alldeles nostalgisk och glad. I alla fall när jag skrivit om härliga grejer, om glada tider. Det får mig att inse hur mycket jag saknar vissa grejer.
Jag minns när en vän smsade mig för någon månad sedan där han i smset hade skrivit introt till Thåströms 'Ingen sjunger blues som Jeffrey Lee Pierce'. Helt klart min favoritlåt. Jag minns att jag blev så glad och lyssnade på låten hela dagen. Det var en trevlig vårdag och Caroline hade sovit hos mig den natten. Vad jag får ut utav gamla blogginlägg vet jag inte riktigt, men de gör mig sannerligen på mycket bättre humör.