Långpromenixen blev en joggingrunda istället! Nästan 3 km. Jag trodde att jag sprang mycket kortare med tanke på att det gick ganska fort och för att jag inte riktigt visste var jag skulle springa. Men 3 km är väl bra för att vara jag. Plus att solen stekte som fan. När jag kom hem la jag mig ner på tomten och dog i några minuter - skönt!

Jag har trott att jag hatar att springa. Ifs gör jag det. Men ändå inte. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om att jogga. När jag väl börjat är det nice, när jag nästan är hemma så hatar jag det, när jag är klar älskar jag det, och nu när jag sitter här och skriver om det så gillar jag det. What's up? Det är ett mysterium. Det är skönt, på ett sätt. Nu ska jag packa. WEI!! Hejdå.