Kom nyss hem från några mysiga timmar vid vattnet med Sophia. Solen var på väg ner, vi satt på klipporna och skrattade åt grejer vi kunde koppla till Theo. Hon berättade massvis, jag berättade en del. Det kändes skönt att skratta, det kändes skönt att tänka på allt det positiva, det kändes skönt att fantisera om hur han har det nu. Att han satt däruppe någonstans med en cigg i handen och en äcklig starköl i den andra, att han log mot oss, att han hade det bra, eller hur var det? Det gjorde mig glad i alla fall. Det fick mig att må en gnutta bättre.