Jag känner för en Kent-period, men för mig innebär Kent depression. Även fast jag inte är deprimerad så känns det som att jag har ett sånt där världssug efter att bara lyssna på just dem. När var det det hände sist? Var ett tag sedan i alla fall, och det gillade jag.
Varför är Kents texter så deprimerande? Även fast de är det så älskar jag dem. Älskar Jocke Bergs röst och jag älskar allt som har med dem att göra. Men varför hatar andra Kent? Är det pga deras starka texter, eller är det för något helt annat? Jag har för mig att jag har hört någon säga att de hatar Jocke Bergs röst. What's up?

När det kommer till röster så har jag kommit fram till att jag älskar sån musik. Band/Artister vars röster är, annorlunda, helt enkelt. Håkan Hellström, Lars Winnerbäck, Kent, Joakim Thåström, Lasse Lindh, Timo Räisänen, Broder Daniel, Staffan Hellstrand. Jag vet inte. Det är något med deras röster som fångar mig. Helt jävla underbar känsla.

Nu ropar sängen på mig. Kanske dags att sova? Godnatt!