Det här inlägget är tillägnat till en person som jag inte alls kände speciellt bra. Någon som jag brukade träffa i princip varje dag. Utbyta ord med ibland. Om inte det, så var det en person jag brukade se varje dag. Allting kom som en jävla chock, och jag har fortfarande inte insett det. Jag försöker få in det, men det är något sådant som bara inte går att uppfatta som något verkligt. Och jag önskar att det aldrig hade hänt.