Ja, jag har äntligen kommit underfund med att det heter "dök" och inte "dykte". Det jobbiga är dock att jag ibland (nu, i det här fallet) känner att svenskan kan vara liiite flummig. Eftersom "dök" verkar vara det korrekta i det här fallet, varför fungerar det då inte att säga "mös", eller "lös"? Inte för att jag någonsin skulle göra det, för enligt mig låter det efterblivet, men varför går inte det, när man säger "dök" istället för "dykte"? Om det bara kunde vara så att vi höll oss till en regel. Att man t.ex. säger "lyste", "dykte", "myste" istället för "lyste", "dök", "myste"? Enligt mig blir det ganska förvirrande. Jag vill säga "dykte" bara för att man säger "kte" i slutet av de andra verben, haha. Som när vissa säger "tröck" till "tryckte", eller kanske "skärde" till "skar". Puss på er människor...

Nu pratar jag med mamma. Hon är ledsen över att jag flyttade till pappa idag. Tydligen drog Kristian iväg på bussinesstrip till Ningbo, Kina. Ganska passande när jag drar till pappa? I think not! Så det är ganska ensamt för henne där borta, men hon har ju Safira och henne har jag inte längre, vilket suger. Förresten så pratade jag med pappa idag och jag kanske ska byta rum. Till min bradres, som ligger en trappa ner i huset. Han befinner ju sig i Ooooppsala nu, vilket gör hans rum ganska tomt. Och större än mitt. Det enda negativa är ju att det ligger på våningen där nere, där ingen annan sover. Nu tänker ni säkert "och vad fan är negativt med det?" men jag tänker "läskigt." jag menar, om några killers skulle bestämma sig för att göra inbrott i just vårat hus och döda våran familj så skulle de ju välja att döda mig först. Förstår ni mig nu? Jag ska fanimig ta och fundera på detta