Ändå sedan i eftermiddags så har jag varit på jättedåligt humör. Ända sedan jag åkte hemifrån pappa så har allting känts åt helvete.
Jag hatar att bråka. Jag vet att ni säkert tänker "Ja, men vem gör det?" och jag kan säga att jag faktiskt vet folk som gillar det. Som jag sa till Caroline igår kväll - "Jag gillar inte att bråka, men ibland behöver jag det." Men det bråket som inträffade idag, det behövde jag verkligen inte. Att bråka med folk man tycker om om grejer som inte ens är nödvändiga att tjafsa om på det sättet, det hatar jag. Det får mig verkligen att må piss.
Jag vet inte vad jag ska göra. Jag är däremot glad över att det finns människor jag kan prata med om det här. Nu riktas det enbart till en person, och det är Felicia. Så, tack. Det enda jag ska göra nu är att gå ut på en promenad. Det är inte så att jag behöver en promenad, egentligen. Jag behöver någonting helt annat. Någonting annat, plus Kent.