Kul att man vaknar av att det spöregnar ute. Ifs hade jag velat gå till skolan idag. Inviga mina stövlar och för en gångs skull ha ett paraply med mig. Men näe. Rösten sviker. Hostan sviker. Nu när jag tänker efter så känner jag verkligen att jag var dum i huvudet som bestämde mig för att dra till Uppsala för att jag tyckte att jag var "frisk" vilket jag absolut inte var. Varför agerar i princip alla så? Det är inte så att jag ångrar att jag drog dit, för jag hade the time of my life. Men hade jag inte kunnat typ, klätt mig varmare? Struntat i att skrika och vissa andra grejer? Wellwell, en till hemmadag, vilket gör att mina föräldrar är sjukt sura på mig. Men idag är det den sista. Imorgon är det kärrtorp vs vgy i fotboll på Zinken. Jag tänker såhär - om det regnar och jag inte mår på topp, då stannar jag hemma. Om jag är så dum i huvudet att jag drar på kulturnatten när jag är sjuk, då får jag helt enkelt missa något annat kul för att jag ska bli frisk. Om det är fint väder och jag känner mig bättre än idag, då kan jag dra mig mot skolan, men INTE skrika. Helst inte prata överhuvudtaget.

Jag smsade min pappa för ett tag sedan och berättade den goda nyheten. Jag ser inte fram emot hans svar. Förstår ni hur mycket plugg jag kommer ha att handskas med när jag kommer tillbaka? Jag tror inte ens att jag vill veta..