Det är så kallt att jag får gåshud på ben och armar. Men jag är i princip utvilad. Jag hade kunnat sova längre, men det är klart man ska upp till skolan. Klart alarmet ska ringa klockan 07.07 och i stort sett döda mig, och jag tycker att 09spa skulle fått fler sovmorgnar. Även fast jag oftast säger att jag hellre börjar tidigt och slutar tidigt så känns det som att jag ljuger.

Etik&livsfrågor, samhällskunskap och fotografisk bild. Är det min dag idag? Jag tror det och jag hoppas att jag inte har glömt bort något. Förut brukade jag se fram emot att ha foto som sista lektion, men det gör jag inte. Frågan är bara varför, för jag gillar det ju, egentligen. Och jag tänkte, kan en lektion vara för slapp så man faktiskt börjar ogilla att ha den? Vi gör ingenting. Vi fotar bara. Jag vet inte namnet på min lärare för han presenterade sig aldrig första dagen och han pratar tystare än en mus.

Kollade nyss ut. På himmelen. Det blåser som ini helvete, ser det ut som. Intressant? Det ska bli kallt idag. Alltså ser jag inte alls fram emot den här dagen. Vill hellre lägga mig i ide och sova tills våren. Varför gör inte vi människor det?