Jag saknar dig.
Att jag saknar dig gör mig förbannad på mig själv. Varför gör jag det? Jag har blivit behandlad som skit av dig, men ändå vill jag ha dig tillbaks. Eller är det bara så att jag saknar våra minnen? Eller saknar jag dig? Eller vad är det jag håller på med?
Jag önskar att jag bara kunde gå vidare. Bara glömma bort allting och leva i nuet. För det är ju det man ska göra, inte tänka på det som redan har hänt, men det är precis det jag håller på med. Hela tiden. Jag önskar att jag kunde strunta i dig, men det kommer aldrig hända. Hur mycket jag än vill strunta i dig och ignorera att tänka på dig så kommer jag alltid göra det. När jag skriver det här så vet jag att jag bara får mig själv att framstå som svag. Tyvärr kan jag inte göra något åt det.
Jag hatar dig, men ändå älskar jag dig. Och du vet vem du är.