Promenad med Caroline är alltid det bästa som finns. Speciellt på kvällar och nätter, då det är lite kyligt ute, man inte stöter på alltför mycket folk och då man har mycket att prata om. Jag är så glad över att jag har en syster. Inte är hon min riktiga, blodsyster, men helt klart så känns hon som det. Jag är så glad över att pappa träffade Lena, hennes mamma. Jag är så glad över att de flyttade ihop. Att jag träffade Caroline. Att jag träffade Christofer. Jag och Andreas hade och har det givetvis jättebra tillsammans. Och jag undrar hur det hade varit ifall det inte hade varit som det är nu idag. Om vi hade varit närmre varandra, eller om jag hade mått sämre för att jag inte hade haft någon som jag kunde prata med när jag behövde.
Man behöver sina pauser och jag anser att åka till mamma är som att ta en paus från allt ståhej, med så mycket folk hemma och så mycket liv. Det är skönt att ha kontrast i livet. Två veckor här, två veckor där. Hade det varit likadant hos mamma så hade jag antagligen blivit lite crazy.
Det jag har att säga är att jag är så glad över att mitt liv har blivit som det är idag. Jag är glad över att jag har de familjer jag har, både hos mamma och hos pappa. Jag är glad över att jag har äkta vänner, som ställer upp för mig, när det verkligen behövs. Jag är glad över att jag har hittat det och dem som gör mig glad.