Känner mig fantastiskt emo när jag sitter här och lyssnar på Kent och spekulerar lite för mig själv. Kvällen har bestått av trevligt sällskap och en hel del vin. Promenaden hem var oförväntat trevlig men nu är jag på sämst humör igen. Jag börjar nästan fundera över om jag behöver hjälp, behöver hjärntvättas eller bara bli slagen i huvudet några gånger så jag förlorar minnet gällande en del saker. Ibland håller jag med dessa facebook-grupper som heter exempelvis "Jag saknar att vara liten, då livet var så enkelt" och allt som har med det att göra. Ogillar att erkänna det, men ibland önskar jag att jag var liten. Eller så önskar jag att jag inte drunknade i patetiska problem. Eller att jag inte behövde tänka på jobbiga saker. Hur mår dessa människor som springer runt och är glada, hela tiden, när de är med folk? Mår de förjävligt när de är ensamma eller har de blivit anti alla negativa tankar som flyger runt i huvudet? Detta är egentligen väldigt ointressant att läsa men here's where jag skriver av mig, vet ni. Och jag vill flytta. Varför alla dessa problem? Jo du, unge människa, jag tackar dig.