Känner ingen ånger.

Väntar på att Mathilda ska sluta jobba. Väntar på att Felicia ska komma hem. Ska nu dra mig mot köket och göra något smaskigt till middag! Köttbullar och makaroner? Nä? Kan det vara sant? Ja, jag tror fan det.

Shit vad folk klagar på att jag är bitter. Låt mig vara en bitterfitta. Om någon skulle förstå mig så är det väl ändå Marisa Törnros. Min homie. Min gula blend-rökande bitterfitta. Me can't live without you,

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0