Jag gråter sällan. De som känner mig vet att jag är en sådan person som faktiskt är ganska dålig när det gäller att gråta. Att gråta när det hänt saker då jag vill gråta, det är det som är jobbigast, eftersom det är då jag inte kan få mig själv att gråta när jag ändå verkligen vill det. Tårarna faller oftast vid konstiga tillfällen, eller när jag är riktigt förbannad and today was the day. Jag var så förbannad, så upprörd, så arg så att jag började gråta. Turen var den att jag hann springa in på kontoret på jobbet och sätta mig och prata med schemaläggaren och herregud vad skönt det var. Ni som tänker "HAHA men jävla tönt, ofta du grät på jobbet???" - ni vet ingenting, men jag tänker inte heller förklara anledningen, eller anledningarna. Behövde bara delvis skriva av mig och nu känns det bannemig bättre.