Med en icke existerande röst, en hosta som aldrig lär ge sig och med träningsvärk i vaderna är jag nu hemma från Peace&Love, från Borlänge. Det har varit en dräggig och väldigt fantastisk vecka som jag delat med mycket goda vänner. Jag fick se Bob Dylan, som jag inte alls hade höga förväntningar på, så mycket besviken blev jag icke. Jag fick se Håkan Hellström som, som alltid, var hur bra som helst. Deadmau5 och Maskinen var en sjukt nice upplevelse och Paolo Nutini tog mig med storm med sin underbara, skottska dialekt som man inte förstod ett ord av, hans snygga klädstil och rufsiga hår. Bilder finns det inte många av, men det förvånar er väl inte? Tack, tack och åter tack till alla er som jag träffade i Borlänge! Underbar vecka!