Jag är en nyfiken person. Det har jag alltid varit. Jag har alltid velat vara den som vet allt. Jag har alltid strävat efter att få reda på mer om i princip vad som helst som jag finner intressant. Jag har oftast älskat att lyssna på vad andra säger om jag, som jag skrev i tidigare mening, finner det intressant. Om en kompis berättar för mig att hans eller hennes kompis tycker att jag är skithet blir jag genast nyfiken och MÅSTE veta hur personen ser ut. Är detta ytligt? Well, bli inte överraskade. Så när folk kommenterar i min blogg tycker jag att det är jättekul, samtidigt som jag håller på att spricka när jag inte vet vilka det är som kommenterar eftersom jag inte känner dessa människor. Hur kan det egentligen vara så kul att följa någons blogg vars ägare är en komplett främling? Okej, jag gör det, sure, fast inte randoms. Nu snackar vi Egoina och jag menar, vem följer inte hennes blogg? Nä, jag blir väldigt konfunderad av det här. Är jag så cool? Så rolig? Så tuff?

I brist på annat att göra när jag kommit hem från vårdcentralen blev det Letters to Juliet och frukost, klockan typ halv ett. Kändes bra. Jag har blivit lämnad all by myself nu och väntar på Longen som bör anlända om cirkus tre timmar. Bara att slå igång en till rulle då, eller? Så ikväll ska jag se till att bruden min fixar Twitter. Det är fan dags.