Att jag nu är helt säker på att jag får mitt efterlängtade VG i pedagogiskt ledarskap gör mig faktiskt riktigt glad. Det visade sig till och med när jag var på väg hem från bussen, då det började spöregna och blåsa och jag inte brydde mig ett skit. Jävla Tyresö och jävla väder. Nu har jag i alla fall lärt mig att man inte ska lita på väderprognoserna, hur härliga de än kan tänkas vara. De där geografilektionerna i ettan var väl ändå ganska värda, trots allt.

Så nu har man ingen skola förrän på torsdag. Eller jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det men onödiga lektioner har vi. Jag kommer inte alls vara sådär härligt ledig så jag kan njuta utav sommaren. Det är en självklarhet att jag ska jobba och en självklarhet att jag ska träna. Just nu är jag så fantastiskt taggad på livet att det är sjukt. Kanske var det så att jag blev lite inspirerad av My när jag läste hennes blogg, kanske inte. Upp och ner går det. Från pessimist till optimist, fram och tillbaka.