Istället för att njuta av det fina vädret så ligger jag i sängen och har en fruktansvärd huvudvärk. Istället kollar jag på film 'snedstreck' möblerar om mitt rum. Både i verkligheten och i huvudet. Funderar även över alla saker jag vet att jag måste göra. På fredag får vi sommarlov. Däremot känns det redan som att vi fått det. Som igår, när man fick träffa sina härliga vänner, från klassen och utanför. Då det kändes som att vi inte hade träffat varandra på flera veckor. Tänk att det är ett år kvar. I höst kommer vi tillbaks till Värmdö gymnasium som tredjeringare. Om ett år står vi där, som alla studenter i år antingen har gjort eller kommer göra. Jag längtar så innerligt mycket, men samtidigt gör jag verkligen inte det.

Vissa säger att man räknas som vuxen när man fyller 18. Det är då man får vara med och rösta i viktiga val gällande Sveriges framtid. Det finns även de som tycker att man räknas som vuxen när man har tagit studenten. När man står där, klar med den gymnasiala utbildningen och har hela världen framför sig. Då man kan välja att göra vad man vill. Allt är möjligt. Och så finns det de som anser att man blir vuxen när man fyller 20. Jag är 18, men inte känner jag mig vuxen för det. Men det kanske är så att, när man tagit studenten och faktiskt måste, antingen ge sig ut i världen, söka jobb, jobba eller studera vidare på ett universitet någonstans, som man faktiskt klassas som vuxen. Vad vet jag? Ett år kvar. Bara ett år kvar.