Efter, vad som känns som, en alldeles för lång söndag så sitter jag äntligen där det hela började. Nästan. Inte i sängen, men vid datorn och det var där dagen började, efter att jag klivit ur sängen, liksom. Den här helgen har varit så sinnessjukt ovärd så jag helst av allt likagärna kunnat radera den ur mitt liv. Eller nja. Har hänt en del spännande grejer som vänt upp och ner på mitt liv men jag har inte riktigt lyckats avgöra ifall det är bra eller dåligt, ifall jag ska skratta eller gråta eller om jag bara ska skjuta mig i huvudet, här och nu. Hoppas allting går mot det bättre nu, bara. Ni läsare som jag har kvar kan väl be lite för mig?

Nästa vecka kommer bestå av ännu mer träning, lite mer skola och, för första gången på riktigt länge, mycket mindre jobb.

---

Gissa vem jag och Jennie ska se live den 23e september på Fasching i Stockholm förresten? Kkkkkan det vara en viss herr Isak Strand? OooofuckingJA! Kommer bli legendariskt.