Att ens uppdatera här känns ganska meningslöst, men jag gör det ändå. Den här bloggen ser jag som tusentals minnen som jag bara staplar och staplar på en hög som bara blir högre och högre. Någon dag kommer jag vara glad över att jag loggade in här och skrev en hel del onödiga meningar. Någon dag kommer jag sitta någonstans och läsa dessa onödiga meningar och skratta, kanske gråta, längta tillbaka. Så jag måste skriva.

Jag har sedan jag skrivit sist tagit studenten och börjat jobba. Jag har gett mig ut i arbetslivet och struntat i allt som har med läxor och skola att göra, för jag har inte behövt oroa mig över det. Det har gått bra på jobbet och jag har byggt på en hel del muskler och fått en hel del träningsvärk. Att jobba på färskvaruavdelningen trodde jag inte skulle vara ett så tungt arbete som det faktiskt varit. Jag trodde inte heller att jag träffat en hel del trevliga och öppna människor under så få arbetade dagar.

Mitt i allt detta som gått så bra skulle det självfallet hända någonting dåligt. Natten mot midsommar vaknade jag med magsmärtor från helvetet och visste att någonting stod hemskt fel till. Jag åkte in akut och fick ta tester efter tester som visade sig att det var en inflammerad blindtarm som låg bakom problemet. Kort sagt: Den opererades bort och jag är nu hemma efter två dygn på sjukhuset. Jag är sjukskriven och mår dåligt över att jag inte kan göra annat än ligga i sängen hela dagarna. Nu vet ni. Nu vet mitt framtida jag.