Felicia och jag sitter med varsin dator i knät och sjunger med till Jocke Bergs fina stämma. Strax blir det te/varm choklad-mys ute på bron/framför tvn. Är så glad över att jag har den där tjejen. Hon är fin, hon.

Förstår ni vad jag menar med bron? Jag menar liksom den lilla trappen osvosv som man befinner sig på när man kliver ut genom ytterdörren. Har fått det från min kära Magnhild. Min fina, fina bonusmormor. Vad man kan sakna norrland ibland. Och vad man kan sakna vissa människor.