Ni vet när man sett en artist, ett band eller en grupp live, som man verkligen tycker om? Ni vet när man inte kan sluta lyssna på han/hon/dem efteråt? Jag har hamnat i en sådan Isak Strand-fas då jag ärligt talat inte kan sluta lyssna på honom. När jag inte lyssnar på honom sjunger jag på någon av hans låtar.

Det är tre månader kvar tills jag tar studenten. Inte långt tid alls kvar om man tänker efter. Tre månader är ju ingenting. Det som händer när jag vet att det inte är långt tid kvar tills någonting är att jag sakta men säkert ger upp. Jag liksom släpper i princip alltihopa. Det får inte hända. Starting tomorrow då.